Under denna vecka har det verkligen varit typiskt novemberrusk. Regn, regn, regn... och det är ju riktigt mysigt när man har ett jobb där en del av dagen består av utomhusaktiviteter. Men det finns ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder! Eller?
Nä jag ska inte klaga, tycker inte egentligen att det är speciellt jobbigt med regn, bara när det regnar och blåser hela veckan ;) Katterna lever, även om de inte syns så mycket på bloggen! Vera är härlig tonåring och med allt som det innebär. Det ska luktas på ALLTING, alla hundar måste vi iakta under promenaden, gärna samtidigt som vi går så att vi inte ser vart vi går, knäck i öronen och hör inte ett ord vad jag säger, kan även hända att jag knappt existerar när något spännande dyker upp. Men jag gillar henne ändå ;)
Och så tuggar hon på inredningen när hon lämnas ensam ibland, om än bara för 10 minuter. Seperationsångest? Ett stort suck känner jag bara. What to do? Jag har liksom börjat om med ensamhetsträningen lite, men jag blir mest frustrerad på henne. Det har ju gått bra och nu går det inte alltid så bra, lite upp och ner när vi ska lämnas ensam. Knäppskalle...


Jag har suttit och sorterat bland mina foton under eftermiddagen och slängt alla dåliga bilder. Det var roligt att gå igenom alla sommarkort och minnen från sommarens härliga dagar! Denna bilden fastnade jag för, när jag och Vera var uppe på Brudarebacken en varm och härlig julikväll!
Åh sommarkvällar längtar jag extra mycket efter när jag tittar ut genom fönstret nu... men hösten och vintern  är årstider jag gillar rätt så mycket också ;) Trots regn och rusk! Är man Novemberbarn så är man!

Idag åkte Jenny & jag till Kålltorp med hundarna för lekstund. Uppe i hundgården träffade vi Jennys syster Ida (som jag inte sett på sisådär 13 år) med hennes italienare Oscar.
Det blev lite för mycket för den lille med en långbent myrslok och en bulldozer i full fart så Oscar tyckte det var bäst att gömma sig under mig när jag fotade eller i tryggt förvar uppe på ett bord. Han hade också ett väldigt fint rosa täcke med texten "I am a boy!", så att det inte blir några missförstånd ;)

Precis när vi skulle gå kom sex stycken salukis i olika åldrar och jag frågade om Vera kunde få leka med en av dem. Nemas problemas och Vera föstes ihop med en 6-månaders hanvalp och... ja, de satte av i raketfart! Salukin först och Vera efter. Yes, leka på vinthundssätt är ändå bäst!
Vera var redan rätt så trött så efter tre varv orkade hon inte mer medans valpen fortsatte runt i full fart. Springa är livet!

Marvin Gaye: Abraham, Martin & John

Jimi Hendrix- Little Wing

The Beatles- Goodbye

Nick Cave- Into my arms

Mamma ville ha lite fina kort på oss idag då vi båda var "iordninggjorda" ;) Jag brukar ju mest stå bakom kameran så det var bara att le och se glad ut...
Fina vi är tillsammans, Emily & Jag. Ett kärt syskonkort finns det faktiskt inte många av. Mamma vet ju verkligen hur man hanskas med en kamera. Fokus ligger lite mer på mig på bilderna, poor Emily....

   

Minnescermonin för pappa var jättefin. Jag var verkligen nöjd med den. Pappa har inte sagt något hur han vill ha sin begravning så Emily och jag har verkligen försökt göra vårt bästa och ja, det blev en fin stund för ett farväl av pappa. Det var med blandade känslor jag satt och tittade på urnan och fotografiet av pappa under cermonin. Jag blev väldigt ledsen under avskedsdelen men under större delen av minnesstunden så mådde jag bra, jag satt och tänkte på många minnen av oss och kände mig glad. Jag trodde inte jag skulle känna så men när jag tänker på pappa så blir jag oftast glad och tänker på de bra minnerna och det är så jag vill minnas honom.

Tack alla som kom! Hoppas ni också fick ett fint avsked av pappa!

Denna dikt kommer att vara med imorgon på begravningen. Jag hoppas att det kommer att bli en fin minnesstund imorgon, det känns bra. Att det blir ett fint farväl av pappa.

Det står alltid ett ljus hemma som brinner för pappa. När jag tänker på honom så blir jag inte ledsen för att han inte finns kvar utan jag blir glad för han är en sådan fin och underbar person. Det är genom minnerna som han lever kvar och det gör att han känns närvarande och nära. Det har gått två veckor nu och många frågar hur jag mår. Jag säger som det är, jag mår bra, trots omständigheterna. Jag känner mig inte jätteledsen, utan det kommer vissa stunder då det sticker till i hjärtat av sorg. Det har väll inte riktigt sjunkit in än att han är borta fast jag vet att han är det. Underlig känsla men det är en del av sorgarbetet. Människor som jag möter pratar så fint om pappa, även här genom bloggen och på mail.
Jag blir väldigt glad när jag får höra andra berätta så varmt om honom och hur hans liv har påverkat dem.
Min syster och jag har hittat gamla tidningsartiklar som jag inte sett på jättelänge. Från tiden då han jobbade på Eko, hade sin affär Pet Sounds och en del är även från Bengans-tiden.
Av de flesta kallades han för Lasse, så jag tyckte det passade bra att skriva Lars "Lasse" Ax i dödsannonsen.

Du fattas mig pappa och jag älskar dig!

Pappa behöver inte kämpa mer i detta liv, han har tagit sitt sista andetag och är någonstans där han inte behöver känna smärta och lidande. Han är på ett bättre ställe. Men där kan inte jag vara och det är nog det som gör mest ont. Att veta att jag aldrig mer får träffa honom. Aldrig få ge honom en kram, aldrig mer få prata med honom eller hålla hans hand. Det är det som gör mest ont. Den tid vi fått tillsammans är alldeles för kort!
Jag är så glad för den fina tid vi fick tillsammans under hans sista tid. Jag har varit ledig från jobbet i några veckor för att vara med pappa och jag är så lycklig för den. Jag har verkligen försökt att göra den sista tiden så bra som möjligt för honom och jag hoppas att det kändes bra för pappa.
Alla säger att jag har varit så stark och läkare och sjuksystrar har berömt mig för allt jag gjort för pappa och sagt att han har två underbara och fantastiskt fina döttrar. För mig känns det som något självklart att ha gjort detta för honom.
Reflekterar jag över denna tiden som varit så får jag ju hålla med vad andra har sagt men jag tog nog rollen att vara den starka för att pappa inte var det, och jag ville att alla runt omkring mig skulle må bra och jag la fokus på alla andra, mest pappa. De erfarenheter jag fått genom denna sjukdom som drabbat oss alla i familjen har gjort att jag ser på livet lite annorlunda. Alla ordspråk som "Carpe Diem" och "Skjut inte upp till morgondagen det du kan göra idag" ser man på ett annat sätt och ja... livet är jävligt kort!

Pappa var en underbar människa, så otroligt snäll och omtyckt. Hans liv har dominerats av musik och något han var otroligt kunnig inom! Den delen av hans liv har jag fått ta stor del av med att vara med i hans musikaffär och i skivaffärer.
Jag har varit förberedd på det en längre tid att det en dag skulle ta slut, att det inte har varit lång tid kvar. Det gör att chocken inte blir lika stor men det gör lika ont.

Farväl älskade pappa...

Jag & pappa 1984 och 1985

 
Emily & Pappa 2006             Pappa 2009

Ladies and gentlemen of the class of '99: Wear sunscreen. If I could offer you only one tip for the future, sunscreen would be it. The long-term benefits of sunscreen have been proved by scientists, whereas the rest of my advice has no basis more reliable than my own meandering experience. I will dispense this advice now. Enjoy the power and beauty of your youth. Oh, never mind. You will not understand the power and beauty of your youth until they've faded. But trust me, in 20 years, you'll look back at photos of yourself and recall in a way you can't grasp now how much possibility lay before you and how fabulous you really looked. You are not as fat as you imagine. Don't worry about the future. Or worry, but know that worrying is as effective as trying to solve an algebra equation by chewing bubble gum. The real troubles in your life are apt to be things that never crossed your worried mind, the kind that blind sides you at 4 p.m. on some idle Tuesday. Do one thing every day that scares you. Sing. Don't be reckless with other people's hearts. Don't put up with people who are reckless with yours. Floss. Don't waste your time on jealousy. Sometimes you're ahead, sometimes you're behind. The race is long and, in the end, it's only with yourself. Remember compliments you receive. Forget the insults. If you succeed in doing this, tell me how. Keep your old love letters. Throw away your old bank statements. Stretch. Don't feel guilty if you don't know what you want to do with your life. The most interesting people I know didn't know at 22 what they wanted to do with their lives. Some of the most interesting 40-year-olds I know still don't. Get plenty of calcium. Be kind to your knees. You'll miss them when they're gone. Maybe you'll marry, maybe you won't. Maybe you'll have children, maybe you won't. Maybe you'll divorce at 40, maybe you'll dance the funky chicken on your 75th wedding anniversary. Whatever you do, don't congratulate yourself too much, or berate yourself either. Your choices are half chance. So are everybody else's. Enjoy your body. Use it every way you can. Don't be afraid of it or of what other people think of it. It's the greatest instrument you'll ever own. Dance, even if you have nowhere to do it but your own livingroom. Read the directions, even if you don't follow them. Do not read beauty magazines. They will only make you feel ugly. Get to know your parents. You never know when they'll be gone for good. Be nice to your siblings. They're your best link to your past and the people most likely to stick with you in the future. Understand that friends come and go, but with a precious few you should hold on. Work hard to bridge the gaps in geography and lifestyle, because the older you get, the more you need the people who knew you when you were young. Live in New York City once, but leave before it makes you hard. Live in Northern California once, but leave before it makes you soft. Travel. Accept certain inalienable truths: Prices will rise. Politicians will philander. You, too, will get old. And when you do, you'll fantasize that when you were young, prices were reasonable, politicians were noble and children respected their elders. Respect your elders. Don't expect anyone else to support you. Maybe you have a trust fund. Maybe you'll have a wealthy spouse. But you never know when either one might run out. Don't mess too much with your hair or by the time you're 40 it will look 85. Be careful whose advice you buy, but be patient with those who supply it. Advice is a form of nostalgia. Dispensing it is a way of fishing the past from the disposal, wiping it off, painting over the ugly parts and recycling it for more than it's worth. But trust me on the sunscreen.

Led Zeppelin "Kashmir"

Pink Floyd "Wish you were here"

Foo Fighters - "Times like these" (Acoustic)
 

Att börja morgonen med musik som man mår bra av är en bra start på dagen :)

Idag gick jag och syster en promenad i höstrusket med Vilda Vera och lät henne springa på en stor fotbollsplan. Tyvärr var det små barn där också så det fick bli lek med långlina. Idag kutade hon runt så snabbt att jag inte hann följa henne med kameran hehe!

Jag ser vissa likheter med en sork?

Springer ur fokus...

Tjohej!

Vera tackar David för sin nya leksak! Den är för nuvarande favoritleksaken :)

When you're weary
Feeling small
When tears are in your eyes
I'll dry them all
I'm on your side
Oh, when times get rough
And friends just can't be found
Like a bridge over troubled water
I will lay me down
Like a bridge over troubled water
I will lay me down

When you're down and out
When you're on the street
When evening falls so hard
I'll comfort you
I'll take your part
Oh, when darkness comes
And pain is all around
Like a bridge over troubled water
I will lay me down
Like a bridge over troubles water
I will lay me down

Sail on, silver girl
Sail on by
Your time has come to shine
All of your dreams are on their way
See how they shine
Oh, if you need a friend
I'm sailing right behind
Like a bridge over troubled water
I will ease your mind
Like a bridge over troubled water
I will ease your mind



[Simon and Garfunkel - Bridge Over Troubled Water]

Tidigt på morgonen kunde man ju konstatera att det skulle bli skitväder hela dagen! Regn, regn och regn. Det här blir spännande tänkte jag och skulle det bli någon LC-träning över huvudtaget. En sista titt på nätet innan man åkte hemifrån, inget inställt, så det vara bara att bege sig till Hisingen och hämta upp Veronica med Bowie & Festis. 
Bilen brummade iväg till "Djävulsön" som min syster så kärt kallar den och jag tänkte glatt "Där det finns hjärterum finns det stjärterum" då jag insåg att bilen var mindre än jag trodde.
Min syster i baksätet med Vera och Festis, Veronica, Bowie och jag där fram. Det går att knö in tre människor, två whippets och en borzoi + packning i en (vad jag tror är) Hyundai i10.
Mot Gråbo, regnet öste ner, en trevlig GPS röst som tjatade på mig för att jag inte följde dens vägbeskrivning och trångt, mysigt och immit i bilen.
Väl framme träffade vi Veronicas familj med borzoi och whippet som skulle springa. Där träffade jag också Linneá och Tetris!
Tetris är släkt med Vera, Veras farmor är Tetris moster och när vädret blir bättre ska de ha en playdate och få leka! Vera ser ut som en liten miniatyr-Tetris ;)

Det var kul att se hundarna springa, dock stannade jag bara för att se två greyhounds springa för sen var jag så genomblöt och kall att jag faktiskt åkte hem. Jag mitt dumma nöt tog inte med mig regnbyxor. Som förskolelärare borde jag av någon vara rätt klädd för vädret men nepp.....
Alla hundarna stod och skällde och ylade när en hund sprang efter trasan, Vera såg mest förvirrad ut och förstod inte nog vad all uppståndelse berode på men hon tittade på trasan lite och följde den intressant med blicken. Hade det varit bra väder hade jag ju kunnat stanna längre och låtit henne leka med trasan men det får bli nästa gång, till våren kanske.

Jag hade en trevlig stund med sällskapet i Gråbo, kul att träffa vinthundsägare! Synd att regnet förstörde så mycket och att fälltet blev en lerhög. Men riktigt kul att tittat på LC för utbudet av träning här runt omkring är inte så stort.

Vera ligger däckad på mattan i vardagsrummet. Gött!

*uppdaterat med bilder*  Fotograf: Veronica P

Tetris!

Iris

Saiga

Vem ser mest bedrövlig ut? Jag eller Vera? Haha!
Här är man genomblöt och kall!! Det är nog bara hundfolk som gör sånt här, stå på en lerig åker i ösregn ;)

Jonna hämtade upp oss och vi åkte till rastgården i Kålltorp. Lite blåsigt ute men en härlig höstkänsla fick jag idag.  Hundarna visste vad som väntade och traskade i rask takt upp  i skogen. Väl framme satt en kille inne i rastgården och en Dogo Argentino kikade fram vid grindöppningen. Vi frågade om de kunde leka och det var ok. Hundarna släpptes lösa efter att ha kollat in varandra och tjohej så var de igång. 
Denna vackra kille (hunden) heter Love och det blev lite kärlek vid första ögonkastet för mig ♥ ♥ ♥
Vi satt och pratade hund ett tag och det visade sig att hundägaren själv hade tänkt att skaffa amerikansk bulldog (en ras jag drömmer om i framtiden) och det visade sig av hans erfarenhet att utbudet på bra hundar var litet. Psyket skulle inte vara bra på dem. Intressant att höra andra privatpersoners uppfattning av en ras. Så man inte bara får uppfödares åsikter. Men det är många år framåt innan hund nr 2 kommer men det kommer nog med största sannolikhet bli en hund av denna typ. 
Anywho, roligt hade de alla tre! Lite dålig kvalite på korten då jag glömde göra om inställningarna på kameran och slutartiden var lite lång så några suddiga kort får ni stå ut med!

   




Nosen ser ut som ett ♥  :)

1. 2. 3. 
4.  5.  
6. 7. 8.

Bild 1: Mamma & Pappas bröllopsdag. Älskar 80-tals känslan.
Bild 2: Mitt favoritkort på pappa, bortse glaset i handen ;)
Bild 3: Jag är nog 1 år på bilden. Har kvar apan som vid tillfället var större än jag själv.
Bild 4: I en hästhage i Uppsala hos min moster. Hästarna hade precis fått var sitt föl.
Bild 5: Ute på ridtur, kall och vacker vinterdag. Moster är bra förebild och har ingen ridhjälm...
Bild 6: Emily på stranden,kan hon vara 2 år? En härlig bild!
Bild 7: Vi är ute i Kode och tittar på cocker spaniel valpar vilket resulterar i hunden Snobben.
Bild 8: Min favoritbild alla kategorier! Ser jag för lycklig ut? Hahaha!